Ja... den här onsdagen var nog inte en av de muntraste jag upplevt. En dag som får en att börja fundera över de egna problemen och då man inser att de kanske inte är så stora ändå
Det började redan i morse på bussen då en av de morgonpendlande passagerarna berättar att hennes hund blivit överkörd av tåget föregående dag. Hon var verkligen så ledsen och det berörde mig även fast jag inte alls känner henne utan bara sett henne på bussen i 2 år nu.
Fortsatte sedan på jobbet då en av kollegornas svärmor dött utan förklaring 58 år gammal. Hon var såklart ledsen och ajg förstår att det måste kännas svårt att inte veta vad som orsakade dödsfallet. Tillråga på allt var det hennes 13 åriga son som hittat henne.
Sedan fick en annan av kollegorna reda på att den knöl hon känt i bröstet och varit och fått undersökt var en elakartad tumör så nu skulle hon få gå före i kön till strålning på akademiska. bröstcancer... Blev väldigt berörd av detta och det kändes väldigt jobbigt. Hon kom sen och jobbade iallfall trots beskedet och hon fick en lång kram! Livet är inte rättvist!
Så alla dessa händelser har gjort mig aningen nedstämd och kanske är inte mina problem några stora problem när allt kommer omkring.
Sköt om er därute!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch då, jag fick höra en liknande historia idag, fast det var en vän där en massa saker hade hänt honom den senaste veckan. Då blir man fundersam över vad man själv ojar sig över. Å andra sidan: Det värsta som jag har upplevt är det värsta som jag har upplevt, det går inte att mäta med någon annan - men man kan ju komma ihåg att man inte är ensam om att ha det jobbigt. (och få inse att ens bekymmer inte är de största i världen)
Stor kram till dig kära vän!
Nej, ibland får man sig bara en tankeställare, och det kan faktiskt vara ganska nyttigt.
I övrigt håller jag med Esbe, hur jobbiga saker känns beror helt enkelt på vad man upplevt.
Skicka en kommentar